Ett hus med en historia

Jag som trodde att slutfix skulle vara att placera ut små söta vaser med lavendelkvistar samt att hänga upp färgmatchade handdukar i badrummet…
Nej, inte då! I stället för att gå omkring på små skära moln för att renoveringen nästan är klar och få skörda frukterna genom att få göra det ovan nämnda har jag flängt omkring som ett torrt skinn hela dagen. Det är inte klokt vad mycket som plötsligt fattas i huset och som genast måste inhandlas. Jag har knappast varit något alls i huset, förutom en knapp timme på eftermiddagen när jag hann bädda färdigt alla sängar på ovanvåningen. Som ni kanske noterat ska vi ju hyra ut huset fyra veckor framöver med start på lördag så nu har vi verkligen kniven mot strupen.

               

 

Under första shoppingvändan i morse tillsammans med äldsta dottern och en granne här på gården var målet att hitta passande mattor. Jag och Björn lyckades i går kväll skrämma fram en matta ut våra egna gömmor som vi tycker passar under soffbordet i vardagsrummet. Men att hitta nya mattor som skulle se snygga ut i rummet, matcha vår egen matta samt inte kosta skjortan var ett riktigt svårt uppdrag. Besöker ni huset får ni se om vi lyckats eller inte...

 

 

När jag och nioåringen var ute och svettades bland mattorna kom vår före detta granne förbi och hälsade på Björn och femåringen. Hon hade med sig ännu fler saker till huset, bland annat ett kopparkärl som genast fick sin plats i vardagsrummet (se ovan) samt en hel hög med tavlor. Inte minst originaltryck med växter samt text på latin, i söta ramar. De passar så otroligt bra i vårt gröna kök!

Björn fick en chans att åka till Höganäs för att bestycka köket med de sista maskinerna som vattenkokare, kaffebryggare och brödrost. Sedan var det dags för mig att åka iväg till Helsingborg ännu en gång. Puh!

Grannen som varit med på mattexpeditionen dök upp som en räddande ängel vid åttatiden på kvällen, när jag precis återvänt från min kvällsshopping. Hon bjöd in våra stackars barn på pannkakskvällsmat så att jag och Björn kunde påta en timme till i huset. Undrar just om vi hinner färdigt i tid…?

Oj, jag höll på att glömma: Vi fick ju ytterligare ett besök i huset idag, nämligen av ett äldre par, Torsten och Ulla, som bor något kvarter bort. Torsten berättade att hans faster Hanna bott i det rum som låg längst ut mot gaveln på andra våningen (det är numera två rum). Hanna hyrde rummet några år på 1960-talet av Frida som då ägde huset. Ulla berättade att hon även pratade med Frida när de besökte Hanna. Hon hade bland annat en minnesbild av hur Frida stod i sitt stora kök och rörde i en stor gryta med kalvsylta…

Torsten tyckte sig minnas att trappan som ledde upp till andra våningen var helt rak. Den måste alltså ha varit ganska brant.

Vi har faktiskt pratat med Torsten och Ulla redan innan vi köpte huset (fast utan att veta vilka de var). De gick förbi på cykelvägen nedanför vår trädgård och berättade då att de mindes när huset syntes så fint när man promenerade förbi, i stället för att ligga dolt bakom stora buskage. Det är deras minnen av ett väl synligt hus vi haft i bakhuvudet när vi gjorde om trädgården.